Du har tackat nej till cookies. Detta beslut kan återkallas.
Du har godkänt att cookies får placeras på din dator. Detta beslut kan återkallas.
Bryggeriet
Även vi har börjat brygga vår egen öl! Vi kommer efter hand presentera här vad vi kommit fram till, hur vi gör, och lite senare även några recept.
Men det tar längre tid att utveckla sina recept på öl än på mat. Ölbryggning med lagring är nämligen en proccess som tar 4 - 12 veckor.
Nu i vinter när vi har en temperatur i matkällaren som passar för jäsning av lageröl, så försöker vi ta fram en lageröl av typen nordtysk pils. Detta då Bull är väldigt förtjust i denna öltyp. Vårt öl har fått namnet "Ostsee pils", och inspirationen kommer från Jever Pils, Störtbecker Pils och lokala öl från Rugen.
Vi arbetar även på att ta fram en "Olsch". Detta är en ale insprirerad av Kölsch. Första försöket blev bra, och vi kommer fortsätta när temperaturen i källaren inte längre medger jäsning av lager.
Sista lördagen i januari infaller den stora hembryggardagen. Tanken med denna dag är att öka intresset för hembryggning och introducera nya utövare av denna hobby. Därför bjöd vi in Calle Rolander att delta i denna dags bryggning.
Det är dags att sammanfatta årets bryggningar, och erfarenheter från dessa. Och lite funderingar hur vi ska förfina och utveckla vår bryggning.
På sällskapet Maltes hembrygdsfestival ställde vi upp med en schwarzbier kallad Svarta Sara. Ölet fick ett hedrande tredje pris i domaretävlingen, och vi fick många frågor om bryggningen. Här försöker vi förklara hur vi gjorde.
Nordtysk lager, framför allt Veltins hör till Bulls absoluta favoriter när det kommer till öl. Nu lyckas vårt eget lilla bryggeri framställa en klon som verkligen tål att jämföras med denna. Vi kallar detta öl för Ostsee Pils.
I år tog vi mod till oss och ställde ut två av våra favoritöl för provning. Vi fick väldig positiv respons och ett av ölen blev prisbelönt. Det var riktigt kul att delta, och vi kommer säkert ställa upp i fler hembrygdsträffar framöver. Hur vi bryggde ölet Svarta Sara, beskrivs i en separat artikel.
Till den första bryggningen år 2019 bestämmer vi oss för att brygga en schwartzbier. En lite ovanligare öltyp kanske, men vi känner för lite omväxling. Denna öl är mörk som en stout, typ Guiness, men fortfarande en lageröl. Låter spännande, eller hur?
Följ oss på
FollowSe även våra recept på:
Denna grekiska variant av grillspett serverar Bull med en grekisk sallad, klyftpotatis och Bratts goda tzatziki. Nu har Bull aldrig varit i Grekland, så hans tolkning av rätten är inte fullt autentisk. Rätten görs på fläskfile. Bull tror att den hade blivit väl så god på lammkött, men Bratt vägrar att äta lammkött.
Revben och kamben är något Bull gärna lagar under sommaren på klotgrillen med låg värme, mycket rökflis och under lång tid. Det brukar bli underbart gott. Men nu är det vinter, så hur gör vi då?
En positiv sak med att arbeta i den akademiska världen är att man tillsammans med gästforskare och utbytesstudenter får influenser från andra delar av världen. På detta sätt har nu Bratt upptäckt dessa fantastiskt goda bullar. De är givetvis helt glutenfria. Utmärkta som snacks, till ölen, och även som frukostbulle.
Och vad är det för speciellt med vår variant? Vi gör den på ryggbiff, istället för oxfilé. Med det är ganska vanligt förekommande. Vi har trattkantareller i såsen. Dessutom rör vi ned riven, vällagrad västerbottenost i potatismoset. Osten och trattkantarellerna är nog det som sätter Bulls signatur på rätten.
Detta är en rätt som är enkel att tillaga. Den kan ätas varm eller med fördel kall. Den passar utmärkt som buffémat, både på julbordet, påskbuffen eller på studentfesten. Receptet är inte unikt för Bull och Bratt, utan vi tillagar denna rätt ganska traditionellt. Vi vispar ihop majonäsen själv, då vi vill ha lite mer syra och sting i den än normalt, men en genväg är givetvis att röra ned dillen i färdigköpt majonäs.<
Dessa gör vi på vildsvinsfärs, då denna har en väldigt lös konsistens vilket borde bli perfekt för wallenbergare. Till denna serveras en sås med svart trumpetsvamp och lättsockrade, rårörda lingon vilket förstärker känslan att detta är skogens mat. Potatismos och gröna ärtor ingår även i rätten, detta hör ju en Wallenbergare till!
Vi tolkar receptet på Wallenbergare väldigt fritt. Man behöver minska mängden grädde i färsen, när man har vildsvinsfärs. Den är nämligen väldigt lös. Vi har även ändrat kryddningen av färsen, vi tycker det blir gott med riven lök i färsen. Paneringen har vi numera slopat.