Att kunna fritera utan att behöva slabba med olja låter fantastiskt. Ingen lukt, inget kladd, mindre rengöring och mindre risk för brännskador. Men går det egentligen?

Idén har lockat Bull en tid. Men han har varit väldigt skeptiskt till att det fungerar. Men innan man prövat så vet man inte. Så när vi såg en varmluftsfritös till ett hyfsat lågt pris i en av lågprisbutikerna tyckte vi det kunde vara värt ett försök. Så vi köpte en sådan, det kan kallas ett planerat impulsköp.

Man inser ganska snart att rätter med frityrsmet inte kommer att fungera. Så friterad scampi, glöm det. Det kommer sluta med stor, tämligen oätlig klump i botten av fritöskorgen. Likadant med calamares romana, friterad camembert, eller friterad banan. 

Men till sådant som friteras utan smet eller panering, där skulle det kunna fungera. Det vi har kvar då som man äter någorlunda frekvent är pommes frites. Då mer hälften av gångerna vi friterar så är det just pommes frites som ska tillagas, så kan denna apparat komma väl till pass. Om den nu levererar.

varmluftfsritering 5

Det lilla "underverket" har packats upp.

Så nu till testet.

Vi använde potatissorten King Edward, då denna ger väldigt bra pommes frites. Potatisen förkoktes på samma sätt som vid vanlig fritering. De torkades därefter av i vanlig ordning. Potatisstavarna smordes därefter in med en matsked olja. Därmed ansåg vi dem vara färdiga för varmluftsfritering. Vi ställde in temperatur och tid efter medföljande instruktion, 20 minuter och 200 grader. Vi tog även ut korgen med potatis efter halva tiden och skakade om dem för att få ett jämnt resultat.

varmluftfsritering 2

Potatisen är nu förkokt, torkad, inoljad och placerad fritösen.

varmluftfsritering 3

En tjuvkik under pågående tillagning. Passade på att skaka om, för jämnare resultat.

Resultat

Det blev inte lika bra som riktigt friterade. Men de blev bättre än de vi har gjort i varmluftsugn, när vi inte har haft tillgång till någon fritös. Så betyget blir OK, men inte riktigt bra. Men tillagningen var tämligen doftfri, vår riktiga fritös använder vi helst bara ute på terrassen annars luktar det lätt för mycket frityr i huset.

Slutsatsen blir att vi kommer att använda varmluftsfritösen till potatis under kulna vinterdagar. Dessa dagar känner man inte för att stå utomhus och laga mat. Men vi hade inte gjort detta köp med nuvarande erfarenhet. Och att köpa en exklusivare, dyrare modell av varmluftsfritös är ingen idé. Det kanske blir lite bättre pommes frites i en dyrare burk. Men det blir ingen fritering där heller. Fritera, det är att koka i het olja. Utan olja ingen frityr.

varmluftfsritering 4

Potatisen är klar att servera!

Följ oss på

Follow

Se även våra recept på:

Den här såsen serverar Bull ofta till den ugnsbakade laxen. Såsen påminner om en hollandaise, men inte riktigt. Den är enkel och snabb att tillaga. Dessutom uppfyller den kriteriet att "en bra sås reder sig själv".

Det började med att Bull stannade till vid en landsvägsrestaurang strax norr om Barcelona en sensommardag i början av nittotalet för att äta lunch. Denna lunch visades sig vara embryot till denna gryta, vars recept har vuxit fram under årens lopp.

Denna grekiska variant av grillspett serverar Bull med en grekisk sallad, klyftpotatis och Bratts goda tzatziki. Nu har Bull aldrig varit i Grekland, så hans tolkning av rätten är inte fullt autentisk. Rätten görs på fläskfile. Bull tror att den hade blivit väl så god på lammkött, men Bratt vägrar att äta lammkött.

Dessa gör vi på vildsvinsfärs, då denna har en väldigt lös konsistens vilket borde bli perfekt för wallenbergare. Till denna serveras en sås med svart trumpetsvamp och lättsockrade, rårörda lingon vilket förstärker känslan att detta är skogens mat. Potatismos och gröna ärtor ingår även i rätten, detta hör ju en Wallenbergare till!

Vi tolkar receptet på Wallenbergare väldigt fritt. Man behöver minska mängden grädde i färsen, när man har vildsvinsfärs. Den är nämligen väldigt lös. Vi har även ändrat kryddningen av färsen, vi tycker det blir gott med riven lök i färsen. Paneringen har vi numera slopat.

Bratt har aldrig tyckt om vare sig fisk eller musslor. Men Bull vet precis hur han ska manipulera Bratt. Han kör en liten enkel förrätt med timjans doftande blåmusslor följt av en större varmrätt, så att Bratt ska bli mätt. Bull tror dock inte sina egna öron när Bratt vid fiskbilen vill ha musslor till middag. Receptet räcker till 2 personer  om man har rätten som huvudrätt, som förrätt räcker den till 6  personer.

Här flörtar vi åter med det tyska köket, men kryddar surkålen på indonesiskt sätt! Detta är kraftig mat, med lite annorlunda smaker. Detta är en rätt som först väckte vilda protester hos Bratt, men efter smakat Bulls delikata anrättning äter numera Bratt med god aptit. Receptet bör räcka väl till 2-3 personer. 

Go to top